The power in Serendipity
Plötsligt stod jag där. Vid vägkanten på vägen jag gått så många dagar, månader, rentav år.
Idag var precis som alla andra fast ändå inte. Varför orden Ekvivalent och ambivalent poppade upp i mitt huvud just då förblir ett mysterium. Kanske för att dem låter likadant eller var det ord jag en gång hade memorerat för att låta snitsig.
Medan bilarna körde förbi kunde jag känna hur deras vind smekte min kind. En efter en.. Som mjuka strykningar från en mors hand som försöker betrygga sitt barn. En efter en… Ingen av dem höll en större distans.. som att mitt nästa steg var obefintlig. Steget ut. Till vad? Hur kan man vara på-”väg” nånstans om man står på en trottoar ?
Efter tio minuter tänkande, kännande , funderande och övervägande synade jag min bluff och tog steget tillbaka.. tillbaka till min verklighet. Men idag var annorlunda, det kändes rätt att ta det där steget ut. Och I samma veva som jag av hela mitt hjärta kände att detta är vad som skall ske och blundade för att ta steget ut, kom min granne gåendes med 2 stora Ica kassar och ropade ”Hola Sokhejl!” som vanligt hälsade jag ; ”Goddagens fru Varela, nu har ni storhandlat igen ser jag, får jag?” Och sedan hjälpte jag henne med kassorna.
- ”Muchas Gracias Sokhejl”
- ”De nada Señora Valera, es un placer” svarade jag.
Och mitt namn var egentligen Soheil men i Spanien uttalade dem det Sokhejl. Det var irriterande till en liten början men snabbt fattade jag tycker för det. Hon visste att jag bott i Spanien och studerat Spanska så att prata med henne var egentligen den enda practicamente jag hade.
Väl framme vid hennes dörr så tog hon matkassorna av mig och sa ”Gracias Cariñito” vilket betyder; ”tack min lilla kära”. Hennes son kallade mig alltid för Carlito och jag honom för Manito . Vi hade våran lilla vato loco relation. Men aldrig framför fru Varela som var änka. Hennes man hade dött i en demonstration i Sydamerika för längesen när han med ”rebellerna” jobbade för ”libertad” som hon ofta påpekade. Därför Sverige var ett så bra land tyckte hon. ”Aqui hay muchas Libertad Sokhejl ,sabes? ” och jag bruka kontra med ” pero cuando el dinero gobierna el mundo, la verdadera libertad no existe” vilket kort men gott betyder; ”sålänge pengar styr världen kommer sann frihet inte existera”.
Sann frihet. Så länge våra politiker yttrar fraser som ”friheten att” kommer aldrig sann frihet finnas. Pratar dem om friheten av att andas luft? Nej, för att det är självklar. Men icke friheten. En vis man sa en gång; ”lagar existerar för att vi inte vet hur vi ska eliminera handlingen bakom”. Alltså, om vi inte vet hur vi kan få människor att sluta köra fort så sätter vi in en lag som resulterar till böter. Eller eftersom vi inte vet hur vi ska få folk att sluta ”knarka” så gör vi det olagligt. Ett enkelt sätt att gå runt ”problemet” om du frågar mig.
Politik. Politik betyder egentligen ” statsangelägenheter”. Det första som slog mig var ”man ska inte lägga sig i andras angelägenheter. För det är vad man lär sig som liten. Men våra angelägenheter är att rösta fram människor som ska vara angelägna att sen föra oss bakom angelägenheter som i sin tur medför brist på lägenheter. Så om vi bryter ner ordet har vi att vi ”ange” vår ”äg” i ”enheter”. Och vad det nu ska betyda är fritt fram att spekulera. Dock om man tänker på ordet ”Government” och bryter ner det ordet så har man två ord. Den ena är ”Govern” som i styra, och den andra är ”Ment” som i mentalitet. Styra mentalitet. Det är lite som att när man söker efter en sak och sedan märker man att man håller i den. Svaren är framför oss men vi är för upptagna med annat för att se. Jag minns när Fru Varela just hade flyttat hit. Hon var aktiv i sitt engagemang för ”Libertad” i hennes och hennes mans ära. Men med tiden och den verklighet byggd omkring oss för att förblinda oss från den faktiska. Så hinner hon inte tänka på annat än att stämpla in och stämpla ut, samt göra alla dem vardags sysslor som finns omkring för att hon och hennes sån ska kunna leva ett någorlunda liv.
Vart gick det fel när dem två första frågorna som ställs mig är ”vart bort du” eller ”vad jobbar du med” före en presentation av namn framkommer. Varför känner inte den där ensamma tjejen i den mörka gränden trygghet när jag och min kompis Ardalan kommer gåendes. Vi är coolcats. Och om detta var medeltiden skulle vi nog varit riddare. Varför känner man en rädsla istället? Varför är världen så? När egentligen det enda hon ska känna när hon ser två medmänniskor är trygghet.
Jag vet varför. Skrämselpropaganda. Vi och dom. Om vi ser jorden från rymden ser vi land och vi ser hav. Inga gränser. Dem är satta av människan. Samma med olikheterna mellan oss. Om hela världen vart blinda skulle vi säkert istället för hudfärg börja gå efter lukt. Vi skulle älska dem som luktade Lavander och missgillat dem som luktade farenheit. Inte för att vi egentligen per automatik skulle. Men för att världen ska kunna styras måste mångfalden vara mupptagna med deras konflikter. För Gud förbjudne om vi alla vart sams och började jobba åt samma mål. Då skulle vi inte acceptera övertaxering, särbehandling, ytliga nio till fem jobb så som bankmän, städare, börsmäklare, polis, advokater, ekonomer , pizzabagare. Missförstå mig inte. Inte ytliga som i banal utan ytliga som att dem egentligen bara har en egentlig funktion i en monetär värld fylld med kaos och melankoli. Jag menar visst är det självklart gott med en bakad pizza från Luigi som spinner dem som att det vore ett livsverk. Men ska han verkligen behöva stå där, 6-7 dagar i veckan varje dag baka, förbereda, baka, ja tack, femtonminuterenkvart du är välkommen för att överleva? Vad gör börsmäklare på wallstreet egentligen? Dem kastar fram och bak siffror hela dagarna i ända. ”köp, sälj, köp, sälj.” Vilken nytta gör det för världen? Hur blir världen en bättre plats av det? Och ändå är det bland dem största marknaderna eller business att göra idag.
Hur som helst. Jag har en tendens att glida iväg när jag råkar komma att tänka på saker och ting. Höna av en fjäder om jag får be. Fast om jag verkligen kunde göra en höna av en fjäder skulle jag även göra fred på jorden genom fredstecken. Men riktigt så enkelt är det inte. Medan jag skriver detta sneglar jag mot tv:n och ser att det är cops. En polis brottar brutalt ner en mörkhyad man (gått så långt att idag är det en kliché ) och jag kan inte hjälpa att undra vart all denna ilska kommer ifrån? Varför är vi så arga? Vad är det som ger föda till denna ilska? Måste vara okunskap. Måste bara vara det. Vi är förda bakom ljuset mina vänner (börjar låta som ett patriotiskt skrift det här iom frasen ”mina vänner” vilket också används av många ”stora män” för att inflika på kamratskap så att dem som lyssnar känner ett band till dem så att dem sen lättare blir manipulerade för att agera ut i deras vilja). Jag anser att från och med den dagen ”pengar” eller strävan efter ”lyx” eller hela tiden till det där ”materiella nästa steget” så som dyrare kläder, dyrare och större villa, bil osv tillkom i denna värld har vi stannat i utvecklingen. Som (ursäkta språket) ett par pundare som bara är ute efter sitt nästa fix. Vi må utvecklats teknologiskt MEN sålänge vi hålls borta från ALL den teknik som finns där ute i mån av att ”vi inte är redo för det” eller ”vi skulle missbruka det till ondo” osv. Så har vi uppenbarligen misslyckats. Fatta en värld där all den medicin som verkligen finns där ute var tillgänglig för dem sjuka. Eller all den teknik som finns för att underlätta våra liv sattes i bruk för att göra just det. Människan är en väldigt ung art. Vi har fortfarande mycket att lära oss. Och för oss att komma till nästa ”state of mind” måste vi lösa konflikterna mellan oss.
”Hjälte är i allmän betydelse en beundransvärd person som utför stordåd, och som på så sätt vinner stor heder och ära”. Nära vänner spelar inte om pengar. Dem spelar om äran. Och vad som en gång var hederligt är idag något besudlat och bortglömt. I vått och torrt har blivit i fuktigt och avfuktad.
Hur vi ser på saker och ting idag är inte alltid vårat egna rationella tänkande, utan tankar placerade i våra huvuden formade från år av sublimala meddelanden och tillvägagångsätt för att säkerställa en falsk ordning som egenligen inte existerar.
Om du visste vad flourid gör med dig skulle du byta till tandkräm utan det.
Om du visste hur den där BigMac är tillagad från grund med ammoniakgas för bevaring skulle du skippa donkan.
Om du visste sanningen bakom många banker gör skulle du bojkotta att ta lån eller ens ha pengar där.
Om du visste… Men saken är den.. att du vet redan. Men vi är så förda bakom ljuset och upptagna med att överleva, notera överleva och inte leva så att vi hinner inte vidta åtgärder eller ens tänka djupare på vad det egenligen är som händer i världen.
Det är när vi ger upp varanda vi är dem verkliga förlorarna. För precis som den stund jag hade gett upp på mig själv eftersom jag kände att det inte fanns mer att kämpa/leva för eftersom jag hade förlorat mitt jobb på grund av nedskärningar, blivit uppsagd från lägenheten eftersom att ägarens kompis ville ha den, förlorat den jag älskade eftersom hon vart förälskad i hennes chef som lockade henne med resor och glam som snabbt dumpade henne efter han vart less. Och på råga av allt så hade min mor gått bort för inte sålänge sen och pappa min ironiskt nog dog när han försökte bekämpa frihetskämpar i sitt land. så kom hon där. Fru Varela. Denna gång ovetandes av att hennes enkla ”Hola Sokhejl” drog mig tillbaka. Att bli sedd, att få höras. Att medvetet som omedvetet göra skillnad till det bättre. Att se hennes livsentusiams även i dessa svåra stunder. Att veta att den där extra kassen är för att hon gillar att göra extra mat och gå ner till nedersta våningen och bjuda den där familjen som har 5 barn och ekonomiskt dåligt ställt på mat. Lite kan göra så mycket mina brödrer och systrar. Libertad. Frihet. Friheten av att få gro för att bli sitt yttersta. Friheten av att få leva i en värld fylld av frihet för att få leva fritt i en värdig värld att leva i fylld av friheter. Inga tomma blickar och vilsna själar. Vi lever i våra sinnen, och i sinnens värld precis som i den faktiska finns inga gränser förutom dem vi faktiskt sätter.
”Logic takes you from point A to point B, imagination takes you everywhere”
Sluta aldrig.
